Kram allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Hej alla bloggvänner!
Jag är gladare idag, och är dessutom lite mindre sjuk sedan jag skrev sist. :) Och talgoxarna kvittrar vårsånger, så snart snart kommer nog våren igen. Det är vid såna här tillfällen jag längtar till Tredenborg!
Min stuga i mars 06, det året kom vintern sent och isen låg ända till slutet av april på badviken...
Fram tills dess jag kan åka dit letar jag jobb, av förklarliga skäl mest på nätet denna veckan. Jag har för länge sen insett onödigheten i att söka "allt" (får man skriva så?), för jag kan inte allt. Liksom, en ansökan till ett jobb där jag inte ens ligger i närheten av de krav som ställs, blir bara irriterande för arbetsgivare att läsa. Tänk på det när ni söker jobb, sök inte precis allt även om af kräver det! Lite egen urskiljning bör man ha om det står "absolut krav" och man inte uppfyller kraven. Det kan tyckas vara en självklarhet, men är det inte alltid när af visar en annonser på vilka jobb man bör söka. Ibland har de naturligtvis rätt i att man ska söka sig utanför sin branch, för det kan bli en positiv erfarenhet att pröva nåt helt nytt, som man tidigare inte trodde att man kunde!
Sköt om er, och ha det toppen, maskrosor och alla andra!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Jag har fått ont som f*n mitt på låret + en stor böld, och kan knappt röra benet. Än mindre gå på det. Hade jag beviljats ambulans skulle jag tagit mig till sjukhus, jag klarar varken att köra själv eller gå ända ut till gatan och en taxi... Och i det samhälle som har vuxit fram på senare år, så finns bara valet att stanna hemma eller låta en anhörig hjälpa till. Om man har nån anhörig... Eller om jag iaf hade haft nån knockout-medicin som hjälpte!
Det är alltid nån som tror att jag menar blodigt allvar om jag skriker "Jag vill knarka!" som tjejerna i "Fucking Åmål"... Nej,jag vill inte bli knarkare, men jag vill ha lite mindre ont, och just nu hjälper bara narkotikaklassad smärtlindring. Det jag hade hemma, som inte var särskilt starkt, är redan prövat, och slut!
Kram iallafal, från en inte lika glad Ödmjuk Kaxa som vanligt...
FUCKING SKITVÅRD! ;,(
Idag var jag på mitt gamla jobb på Fontänhuset, vi skulle ha loppmarknad på husets inventarier. Det mesta skulle bort, och när jag nu tittar på fotot jag tog på en liten del av det vi sålde, kommer jag på vad jag borde köpt... Plywoodfigurerna med katten som jagar en mus! Alltså uppe t.v. i bild. Dem har jag tittat på varje dag när jag har ätit lunch!
Som helghäslning vill jag säga till oss alla: "skam den som ger sig!" Försök minnas att det bara kan bli bättre, de dagar livet känns lite (eller mycket) motigt!
Helgkram på er allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Men på sätt och vis var det fint i jultid också, trots hägvatten... (Den här bilden är tagen av min bofasta granne)
Jag har just gått igenom dagens skörd av lediga jobb, tyvärr fanns inga jag kunde söka. Nu är jag inne på tredje veckan utan jobb, och jag blir rastlös av att inte ha nåt aktivt att lägga händerna på! En bekant uttryckte sin avundsjuka genom att tycka att jag "har det bra som får flera tusen i månaden utan att behöva jobba!" Men, nej, det känns inte bra när jag inte får lov att jobba.
Självklart finns jobb. och jag tänker inte ge upp förrän jag har fått dem. Fast idag har jag jäkligt tråkigt och lite rastlöst... :/
Kram på er allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Nu är jag inte titelsjuk, men ibland behöver man på ett enkelt sätt presentera vad man kan. I synnerhet när man söker jobb. Det räcker inte att säga "jag kan pyssla med det mesta!" när man skickar in sitt CV eller träffar en potentiell arbetsgivare.
Du måste inte ha ditt senaste jobb som titel, om det inte är det du vill fortsätta pyssla med. Det måste heller inte vara den examen du kanske har, för t.ex. "fil. kand." säger att du har gått på universitetet, men knappast vad du har läst! Ljug heller inte ihop nåt som inte stämmer, för det straffar sig.
Nåja... Jag har lite strategier på gång inför framtiden. Dels kallar jag mig helst arbetssökande, för det initierar att jag är aktiv i mitt letande. Dessutom, jag söker inte hejvilt allt som går att söka, för jag vet av erfarenhet att jag aldrig kommer att göra bra ifrån mig på ett jobb jag hatar att gå till! Nu säger vän av ordning att "Ibland måste man bita ihop å göra de man inte vill!" Ja, det kanske man måste, men det innebär fortfarande inte att jag gör bra ifrån mig på ställen där jag knappt orkar vara utan att behöva gå undan och gråta en skvätt ibland...
Och som "Social kommunikatör/coach" finns det säkert roliga jobb... ;) Det gäller mest att visa framfötterna och att man har tro på sig själv och att man kan saker! För det kan vi ju, både du och jag! Eller hur?
Kram på er allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Alla gillar inte den som inte är mainstream... Så därför försökte jag vara just mailstream i mååånga år! Försökte försökte försökte, men är man en rund boll så kan man tyvärr inte passas in i ett fyrkantigt hål, hur mycket man försöker. "Det e inget fel på Kristianstad!" tyckte mammas lillasyster när jag skulle flytta därifrån. Nej, det kanske inte var nåt fel för henne! Men för mig var det bara ett stort felfelfelfelfel! Och som just nu, det är inget fel på Nässjö, men jag har gjort mitt... Alla har inte alltid tyckt om när jag gör saker på mitt sättm och bestämmer själv... Men det brukar bli bra till slut.
Egentligen är det här inte min musik, men jag tilltalas av att Nina Hagen gör saker på sitt eget sätt! :)
Det är inte farligt ens i jante-Sverige, att våga ta lite egna initiativ och gå mot strömmen!. Kanske inte alltid, men ibland har det varit nödvändigt för mig. Om inte för att överleva, så iaf för att må bra! Tän k på det, och ta vara på det liv du har fått! :)
Våga leva, maskrosor!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
En bekant undrade hur jag öht vågar blogga, och sa att det skulle hon inte vågat. Alla har ett val, min bekant säger sig hålla hårt på sin integritet, därför varken bloggar hon eller vill ha sina foton på nätet "för då kommer de att valsa runt och man har ingen koll på vem som glor på dom!" Men det handlar inte om exhibitionism när jag väljer att dela med mig av livet i bloggform. Det handlar inte om att jag viker ut mig här som substitut för dokusåporna jag inte fick vara med i. Jag skulle inte ens vilja vara med i dokusåpor, där jag inte har koll över vad som filmas och visas. Bloggen ansvarar jag helt själv över, iom att jag själv bestämmer vad som ska och inte ska finnas i den! Jag har skrivit saker som inte alla tycker om - och vem kan alltid vara alla till lags - men jag har aldrig skrivit nåt jag inte har kunnat stå för!
Jag skriver både för er och för min egen skull. Jag tycker om att dela mitt liv och mina funderingar, och med tanke på den respons jag har fått så tycker ni också om att bloggen finns. Att Ödmjuka Kaxan finns, en tjej som vågar ta upp att livet innehåller både berg och dalar, både vardag och fest. Tyvärr blir många av oss matade med att om livet inte ständigt är fest så är det inget värt.
Som sagt, jag skriver för att det finns många, många, som behöver se att vi faktiskt är ganska lika. Att ingen är galnare än den andra... Eller kanske att vi inte är ensamma om att vara just galna! :)
Kram på er!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
Så har det gått ännu en vecka, jag har hunnit leva i min nya tillvaro som jobbsökare i två veckor redan! Det behövdes inte mer än att man på senaste jobbet trodde på att jag kan saker och gav mig förtroenden, för att jag ska växa och trivas alldeles förträffligt! Och för att jag skulle inse hur mycket jag kan. För om ni bara visste hur mycket talang jag har, som inte fick komma till sin rätt förr. Jag är faktiskt skyldig mig och världen att använda mig av det jag har fått! :)
Men nu är det dags att slappa med en bok och lite kaffe, och känna att jag har varit bra denna veckan också. Ta en stund och meditera över att det inte är mitt fel att arbetsgivarna inte har stått i kö. Och det är ju mest synd om alla dem som inte har upptäckt min förmåga än! Kom och slit i mig, så får vi se om ni kan erbjuda jobb som jag nappar på! ;) Även om nån faktiskt har frågat lite försiktigt om jag var intresserad av ett jobb, men än vet jag inte vad som kan hända... *hemlis*
Idag har jag bevisat att min värld inte gick under denna fredag 13 heller! ;)
Kram alla bloggvänner!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan
